Tillsammans är vi starka
vissa dagar är bara ren skit medan vissa är alldeles underbara. Det här har varit en sådan dag, har varit så himla glad och lycklig. Känns som det va längesedan sist. Vet inte riktigt. Kan inte alla dagar bara få vara såhär? Varför ska allt vara så svårt för? Vad hände? Jo livet hände, vi växte upp, kraven ökade. Man måste vara perfekt annars är man ingen. När blir man vuxen egentligen? När man blir 18? När man börjar gymnasiet? När man tar studenten? Eller kanske när man flyttar hemifrån? När måste man bli mogen, ta eget ansvar, börja tänka själv? Fyfan. Avgå världen. Död åt alla. Alla far- och morföräldrar blev äldre, sjuka, började sakta tyna bort. Försvinna bort från en. Vänner försvann, dagar, månader, år. Allt bara försvann. Vad händer? Vad har jag för liv egentligen? Varför måste det vara såhär? Kan man inte bara få vara lycklig någon jävla gång.
