Nov. 16, 2012
efter ett tag av att ha utstått smärta lär man sig att sluta känna någonting. Man blir bara som ett tomt skal som går omkring. På utsidan kan man le, man kan skratta, man kan gråta, man kan vara arg, men på insidan är det bara tomhet. Man känner ingenting. Det är bara grått. Om inte någon kommer och räddar dig innan du håller på att falla, om inte någon tar tag i dig och drar upp dig över ytan igen, om inte denna någon kommer. Då är man förlorad, man kan aldrig bli den man en gång har varit. Nej sluta, jag vill inte.
