Happy is a destination and the road fucking sucks
Har haft en av de värsta kvällarna på länge, eller ja iaf på en och en halv vecka. Har inte pluggat något till provet men det är mitt minsta problem just nu. Försöker sova och tänka på annat men det går fan inte.Jag pallar inte mer av det här nu, någon gång måste det väl finnas ett slut, ett stopp på hur mycket en människa kan orka. Jag vet att jag har sagt det förut men det är verkligen sant, all jävla skit kommer a l l t i d samtidigt. Hur ska man orka? Snart ger jag upp. Är det liksom meningen att det ska vara så här? Hela livet? 90% jobbiga stunder och resten lyckliga I så fall är det här inget liv jag vill leva.Vad jag vill är att ta med mig de personer jag älskar mest, flytta någonstans dit ingen känner mig och bara börja om på nytt.Ska det vara för mycket begärt att få några få stunder av ren och skär lycka?Linda
